Setupen för i år angående fisket är samma som förra året, fiske från båt i Stora Vångagylet på lördagen, strömmen på söndagen och övernattning i ’vår’ stuga Abborren.
Nytt för i år var en av deltagarna, Jimbo och att T-Bag skulle stå för matlagningen, spännande! Jag och Darrell hade våra tvivel om hur detta skulle sluta. T-Bag är ju killen som brukar dyka upp för en dags gäddfiske iförd kläder som mer hör hemma när man kliver av planet från Milano än ute vid en översvämmad å. Hans proviant för en dags fiske brukar bestå av ett paket cigg och en Red Bull och han fryser ALLTID. Det skall dock visa sig att T-Bag levererar, inte felfritt men helt klart med flaggan i topp! Tänker inte gå in på alla detaljer men tre paket bacon till två frukostar för fyra vuxna män…CMON!
I alla fall, jag hämtar boysen i Malmö lite efter lunch och sedan bär det av mot Harasjömåla, helgen har börjat!
Som vanligt så bryts ölförbudet snabbt i bilen, ungefär efter att vi passerat Lund. Den enda som står fast vid att förbudet bör gälla hela resan är jag, eftersom jag kör bilen….grr…
Vi gör även det obligatoriska stoppet vid sjöjungfrun på väg upp, brösten måste vidröras för god fiskelycka, vem vågar chansa?
Snart rullar vi in på fiskecampen i Harasjömåla och förväntningarna stiger, vi går in i rensningsrummet för att läsa loggen över hur dagens fiske har gått. Det har kommit upp sparsamt med fisk i Stora Vångagylet där vi skall fiska under morgondagen. Vi kollar över vilka flugor som funkat bäst och sedan kör vi den korta biten bort till vår stuga Abborren.
Urlastningen startar, som vanligt totalt kaos och 50% manfall, fantastiskt röksug hos vissa verkar alltid infinna sig så fort det handlar om fysiskt arbete. Ganska snart är allt på plats och T-Bag tar plats i köket för tillagning av kvällens middag som under ljudliga protester från Darrell blir lasagne.
– Real men don’t eat lasagna, they eat ribs!
I alla fall blir det lasagne med en grönsallad och rödvin. Maten skulle fått Godron Ramsey att framstå som en hemkunskapselev, är det något T-Bag kan så är det lasagne!
Efter maten korkas whiskyn upp och killsnacket börjar. Snart dags för en varm bastu nere i gemensamhetsutrymmet vilket avlöper utan större incidenter vilket är rätt förvånande. Efter avklarad bastu blir det fortsatt skitsnack och inmundigande av alkohol framför lägerelden utanför stugan. Lite allmänt trash talk och total diss av T-Bags utrustning, det hör ju till, så alltså en trevlig machokväll. Som vanligt blir det rent för sent och vi kommer inte i säng förrän långt efter midnatt.
Väckarklockorna står på 06:00 och det är allt annat än pigghet som stirrar tillbaka på mig i spegeln när jag står där på toaletten och sköljer ansiktet med kallt vatten. Skulle aldrig tagit den där sista whiskyn…
Det blir baconmackor till frukost, eller ja, mackor i alla fall, ont om bacon tydligen. Det går förvånansvärt smidigt i stugan och snart står vi vid Stora Vångagylet och spanar ut över den vindpinade sjön. Hade föredragit spegelblankt för bekvämligheten men för fiskets skull så ser det helt livsfarligt ut. Vi gör processen på land kort, jag och T-Bag i en båt, Darrell och Jimbo i den andra och första fisk innebär att förlorande båt står för korvgrillningen till lunch.
De andra båtarna som är ute tar också fisk och det är tydligt att regnbågen i Harasjömåla är på hugget. Stora Vångagylet är vad de kallar Deluxevatten, vilket innebär att medelvikten på fiskarna är betydligt högre än i de andra sjöarna. Lite dyrare så klart men betydligt mycket roligare!
Vi överlägger ute på sjön och tar en liten stärkande hutt, kommer fram till att det är dags för lite lunch och ror in till land.
Min Booby-strategi fortsätter funka bra, jag fyller snabbt min kvot och snart har vi alla fyllt våra kvoter.
Det känns lite snöpligt att dagen redan är slut så jag och Darrell snackar med Peter som styr bygget och löser ett halvdagskort till med ytterligare två fiskar. Även denna nya kvot fyller vi snabbt och vi får till slut inse att dagens fiske är över, vi kan ju inte hålla på och lösa nya kort hela dagen.
Vi ror in till land och försöker söka samband med den sovande T-Bag uppe i stugan. Lättare sagt än gjort men till slut svarar han och hämtar oss nere vid sjön.
Nere vid rensningshuset skall nu ett skådespel av sällan skådat slag äga rum. När vi intagit denna inrättning och börjat rensa vår fångst dyker det upp ett NÅGOT överförfriskat sällskap som även de skall rensa fisk. De sätter sig utanför och för en ljudlig konversation och klagomålen över hur långt tid det tar för oss därinne blir högre och högre. Plötsligt skall en av dessa förfriskade herrar rensa sin fisk, han är trött på att vänta. Han kliver in i boden och dänger upp sin fisk på min rensningsbräda. Icke sa nicke tänker jag och förklarar för den överförfriskade herren att jag inte är klar och att han snällt får vänta på sin tur. Jag var beredd på det värsta men den skitfulla herren godtar snällt min tillrättavisning och erbjuder sig istället att hjälpa till med all vår fisk då han insett att vi inte är slöa utan helt enkelt dragit rejält med fisk.
Vår överförfriskade vän erbjuder sig att packa Darrell’s rensade fisk och det är nu skådespelet börjar. Han bestämmer sig för att effektivisera och packa två fiskar i varje paket. In med en fisk i omslagspappret, viker ett halvt varv och sedan på med nästa fisk, viker ett halvt varv till och skall försluta ena änden. Nu uppstår ’tvåleffekten’, dvs. när han lite småbrutalt trycker igen ena sidan så skjuter en av fiskarna som en missil ut på andra sidan och landar mitt på golvet med ett plask. Ok, tänker jag, det här verkar bli intressant och jag slutar rensa och lägger all fokus på inpackningsstationen. Mr överförfriskad, som inte lagt märke till att det nu saknas en fisk och att den ligger och kör ryggsim på golvet, börjar klia sig i huvudet och funderar förmodligen över om han inte hade lagt två fiskar i paketet. Han verkar komma fram till att han nog bara lagt i en fisk och hämtar ytterligare en regnbåge som även denna går samma luftfärd till mötes, återigen utan mannens vetskap.
Samma huvudkliande uppstår när han inser att det bara ligger en fisk i paketet och när han går för att hämta ytterligare en fisk ser han de nu två ryggsimmandes fiskarna på golvet. Han skiner upp och förstår nu varför det bara är en fisk i paketet. Man kan ju tycka att han nu borde se över sin teknik men icke, alla Darrell’s fiskar får sig minst en, ibland två, flygtur ned på golvet och när kalaset väl är över så ser Darrell’s fiskpaket ut som om de dragits efter en bil en halvmil på en lerig skogsväg. Underbart!
För att ge vår nyfunna vän lite kred så var han överjävlig med kniven och fileade sin egen regnbåge felfritt på vad som måste vara ny världsrekordstid, det kunde han i alla fall, pissfull eller inte.
Då jag tagit lärdom från kvällen innan eller rättare sagt från morgonen så blir det relativt tidigt sänggående för min del. T-Bag fortsätter att elda och när jag vaknar till på natten hör jag utifrån mörkret ett entonigt hummande…must have wood…fire…fire…
Morgon! Baconmacka utan bacon! Fiske i Strömmen! Resans höjdpunkt är äntligen här, nu skall de stalkas regnbåge och öring! Vi infinner oss vid Strömmen precis innan soluppgången och den syn som möter oss är som sång för själen. Strömmen ligger där framför oss vild och vacker med sin lockande sång. Vi börjar vår vandring längs Strömmen och en efter en faller ifrån när vi passerar poolerna. Jag har själv satt sikte på en specifik pool där jag haft lycka tidigare och snart står jag där redo med mitt flugspö och gör första kastet. Flugan landar perfekt ett par meter bortom ståndplatsen bakom stenen, otåligt låter jag flugan sjunka och börjar sedan ryckvis min intagning. Står där en fisk tro? Inget händer när flugan passerar hålan bakom stenen men sen en virvel, eller var det bara strömmen som spelade mig ett spratt? Nytt kast igen, skulle gärna sagt att även detta blev perfekt men så var tyvärr inte fallet, flugan kan ni hitta i den höga tallen om ni har vägarna förbi.
Ny fluga knyts snabbt på och ett nytt perfekt kast bortom stenen. Återigen passerar flugan djuphålan utan att det händer något och jag börjar dra in flugan snabbare för ett nytt kast när det plötsligt blir tvärstopp. En rejäl virvel i ytan bredvid stenen och sedan vrålar rullen och linan formligen sprutar ut! Fast fisk och jag blir tagen på sängen men finner mig snabbt och börjar sätta press på fisken. Fin böj på flugspöet och bromsar framfarten med handen, wow, detta är annat än att vinscha upp torsk i sundet! Fisken går bananas i poolen och ett tag blir jag rädd för att den skall kasta sig ned för forsen till nästa pool men den vänder precis innan och rusar åt andra hållet. Fighten är underbar men till slut ger fisken upp och jag kan sluta håvnätet om en fin tvåkilos regnbåge. Det är verkligen något speciellt att drilla en fisk på flugspö, jag borde göra detta oftare!
Jag sätter mig ned på en stor sten och bara tar in ögonblicket. Naturen, vattnet, segerns sötma, där sitter jag med ett leende och häller upp en varm kopp te, solen är på väg upp över horisonten, detta blir en fin dag!
Vi som inte letade ved, dvs. jag och Darrell, Jimbo verkade ha smittats av T-Bags pyro-gen, begav oss ut längs med Strömmen igen. När jag gick där och spanade såg jag plötsligt en stor regnbåge, uppskattningsvis på över 4 kg, gå upp i ytan och plocka någonting. Jag tvärstannar och lägger ut min fluga precis där den visat sig. Hemtagning men ingenting händer. Snabbt ut igen och hemtagning, känner lite ryck i linan, stort pulspåslag och jag gör mothugg. Känner kontakt en bråkdel av en sekund men sedan släpper det. F_N!!! Ut igen! Samma procedur, hemtagning, lite nafsande och sedan PANG! Den sitter! Jag blir helt darrig och rullen skriker, nu ska den upp! Efter en kort stund visar sig fisken i ytan och till min förvåning är det inte den stora regnbågen som slukat min fluga utan det är en vacker öring lite under kilot som tagit. Otrolig fight för en sådan liten rackare men till slut ger den upp och jag kan inte annat än ödmjukt kroka av denna vackra fisk i vattnet och den simmar snabbt ut i den skyddande strömmen.
Jag försöker länge att locka den stora regnbågen till hugg utan framgång och ger till slut upp och vandrar vidare.
Väl borta vid samlingsplatsen snackar jag med Darrell och han har fiskat bra, tre landade regnbågar och även han har fått en liten vacker öring som fått gå tillbaka. Vi känner oss nöjda och efter rensning så påbörjar vi resan hem.
T-Bag och Jimbo? Ja vad jag vet irrar de fortfarande omkring i de Blekingska skogarna…must have wood…fire…fire…